Jag har precis läst ut första delen i Kaostrilogin, Tystnaden i bruset, av Patrick Ness. Det är en berättelse som ustpelar sig i Nya världen på en annan planet än jorden. Människorna som kom till den nya världen sökte sig bort från jorden eftersom de ville leva i fred med varandra. Så blev det nu inte utan krig och annat elände följde med till den nya världen. Vi får följa en pojke som heter Todd och som faktiskt är den enda pojken i sin stad, Prentisstown. Alla andra är 13 år eller äldre och då är man man enligt Nya Världen. I staden finns inga kvinnor kvar eftersom de dog av en sjukdom har det berättats för Todd. Det som är ovanligt i denna Nya Värld är att alla hör vad alla tänker. Det finns inga hemligheter. Även djuren har röster men deras tal är rätt begränsat beroende på vilket djur de är. Fåren tänker mest på mat medan en mer "intelligent" varelse som en hund faktiskt kan varna sin ägare genom att ropa på honom vid fara.
Todd fyller tretton år om en månad och han börjar ana att de andra männen döljer något för honom. Ingen vill avslöja vad som kommer att hända den dagen han blir man. Män pratar inte med pojkar är regeln och på grund av detta så är Todd rätt ensam förutom att han har sin hund. Todd tvingas fly från sin hemstad eftersom han inte passar in och under sin flykt möter han en flicka, Viola. Detta ställer allt som Todd har lärt sig under sin levnad på sin spets och han börjar förstå att allt är nog inte så som man har berättat för honom.
Tystnaden i bruset är en spännande bok och jag är glad att jag inte behöver vänta på att fortsättningen ska komma ut för den slutar på ett sätt som gör att man vill fortsätta läsa för att få reda på hur det går för Todd och Viola. Boken är skrivet på ett speciellt sätt på nästan dialekt och det tog en liten stund innan man vande sig vid det berättarsättet. Det är Todds röst som berättar historien och språket flyter när man väl har vant sig vid den här berättarstilen. Den är väldigt trevligt skriven och historien gör att man vill fortätta läsa kapitel efter kapitel.
//Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar